Povel ramel text gift sig och fått barn

Inte alltid nödvändigt att berätta ifall sig själv

”God dag på er alla, mitt namn är Karl Nilsson

och jag ville sjunga enstaka visa om mig själv.

Jag föddes i Småland av egna föräldrar

ja, närmare bestämt i en bygd som hette By.”

Det måste existera fem år sedan Povel Ramel dog. Säkert femtio ­sedan han skrev visan om Karl Nilsson. Den som mal på ifrån en personlig poänglöshet till ett annan:

"Vi voro tjugofyra elever inom klassen.

Jag satt mot katedern var magister Mallblom satt.

Vid mig satt en pojk och därbredvid enstaka pojk.

Vid sidan av en pojke, en flicka och en pojk.

Bak dom satt en pojk, enstaka jänta och en tös.

Och därbakom en kvinna, en pojke samt en pojk”

Vi har ingen skyldighet att leva liv som existerar intressanta. Det är inte heller obligatoriskt att kunna berätta ifall sitt liv på ett intressant sätt. Det är, för­resten, ej alls nödvändigt att berätta angående sig själv. Det finns annat att tala om.

Jag vet ej när ”Sommar”, nu i radions P1, glömde det där. då e

Karl nilsson Lyrics. Guddag på er alla, mitt namn är Karl Nilsson. Och jag ville sjunga en visa om mig själv. Jag föddes i Småland av egna föräldrar. Ja, närmre bestämt i en by som hette. 1 2 Som just vuxit upp och gift sig och fått barn Och jag blev skild och gift och stins och far till femton barn Som just har slutat skolan och gift sig och fått barn. 3 4 Text:Povel Ramel, Musik "Emigrantens avsked", Trad. Visan framfördes av Povel i revyn "Alla 4 / Semestersångarna", Godag på er alla – mitt namn är Karl Nilsson. och jag ville sjunga en visa om mig själv. Jag föddes i Småland av tvenne föräldrar. ja, närmre bestämt i en by som hette By. 5 Som just har slutat skolan och gift sig och fått barn Som just vuxit upp och gift sig och fått barn Och jag blev skild och gift och stins och far till femton barn. 6 så dom har värvat andra som gift sig och fått barn. som nu vuxit upp och gift sig och - fått barn. som nu har blivit medlemmar - gift sig och fått barn. EXIT start. som just vuxit upp och gift sig och fått barn. och nu kan bliva medlemmar i tio-t-u-s-e-n-t-a-l. som just vuxit upp och gift sig och fått barn. och just har slutat skolan och. 7 8 Och de tog studenten och blev gifta och fick barn. 9 “Som just vuxit upp och gift sig och fått barn— Povel Ramel. 10

Lyrics of Karl Nilsson by Povel Ramel

Goddag på er alla, mitt namn är Karl Nilsson
Och jag ville sjunga en visa ifall mig själv
Jag föddes i Småland av egna föräldrar
Ja, närmre bestämt i en by som hette By
Ett rött litet torp tillsammans med mossa på sitt tak
Bak fönstret närmast köket jag först såg dagens ljus
En säng och ett stol, två stolar till samt ett bord
Just så såg rummet ut där jag först såg dagens ljus
Traddirallanemej, hugg i samt håll
Min mor hette Sara Beata Johanna
Elvira Johanna Katrina Karoline
Gustava Pernilla Johanna Therése
Albertina Johanna, min fader hette Kurt
De var, har man sagt, ett rekorderligt par
De fanns på gott och ont, ja, de var som folk existerar mest
Min far, han var stins, min mor, hon kläckte ägg
De tjänte lite pengar, de, dem, de var som folk existerar mest
För traddiralladedej, hugg i samt håll
I skolan i Frönum jag lärde att stava
Och läsa samt skriva och räkna och fysik
Vi voro 24 elever i klassen
Jag satt mot katedern där magister Mallblom satt

Finns på

7 album till tillsammans denna låt

Liknande låtar

    Skrobblingsstatistik

    Senaste lyssningstrender

    DagLyssnare
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    1
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    0
    0
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    0
    1
    0
    1
    0
    0
    0
    1
    0
    1
    0
    0
    0
    0
    1
     
    Om Povels ofullbordade, och barnet som lyssnade vid visan


    Ett barndomsminne

    Povel Ramel spelade piano och sjöng ur radion. Han sjöng ifall hur han inte kunde avsluta. Han hade suttit där inom tio år och hans fru och barn hade lämnat honom. Melodin var labyrintisk och utan slut, varje gång kom den tillbaka till början. Jag tyckte synd om honom. Jag såg honom framför mig, ensam samt förtvivlad vid pianot, oförmögen för att sluta spela. På pianot stod tårtan hans familj hade skickat honom när det var åtta år sen de hade setts. Det var en absurd saga men det var verkligt. Lika verkligt som sagorna om mästerkatter och prinsar, lika verkligt liksom Kalle Anka. Figurerna i berättelserna fanns, men jag förstod för att de inte fanns i den vanliga världen. Povel Ramel plats den första artist jag följde. Jag kunde han